jag försöker hålla mitt huvud högt...att börja klaga lite mindre på allt runt omkring..Men kom på tidigare idag att för att kunna göra detta behövs det att folk slutar klaga på mig. Jag är bara en person, jag har känslor jag med. Allting kan knäcka mig så lätt nu för tiden. Känner mig instängd och pressad. Pressad till att göra bättre och vara bättre hela tiden.

Jag är tydligen inte bättre än såhär så förvänta er ingen mer ändring.

Karibien lockar mer och mer nu, 5 månader...Karibien..Aa men varför inte? Trivs ändå inte hemma just nu, trivs inte någonstans...Jo på ett ställe men där kan man ju inte vara hela tiden heller.

Känner bara....att jag vill bli räddad. Den känslan är konstat, typ RÄDDA MIG! Jag plågar mig själv.
Jag är utmattad, orkar ingenting mer. Orkar inte ta kontakt med mina vänner, och har nu typ...inga vänner kvar ? Good work.

Orkar liksom inte ens bry mig.

/C.