Tjenaaaaa.

Jag sitter för tillfället hemma, all by myself. Jag skulle hellre varit kvar i Kållered med mitt hjärta och den dära underbara familjen. Men jag kom ju på att imorgon är det Stefan Andersson som jag och min syster skall se, inför hans nya skiva. Meeeeen jag bara kände idag att orken och känslomässigt hade jag nog mer behövt att vara kvar där borta. Don't get me wrong, att se Stefan Andersson ska bli mycket trevligt faktiskt men jag hade mer önskat att det inte var imorgon så jag kunde få andas ut lite till. Bara liiiite till.


Igår, ja-a what about yesterday?
Igår vart vi ute på krogen, för att möta upp Benjamin och David då David fyllde 20 år :) Jag, Honky Tonk, Sara Coffe och Kewan förfestade hemma hos Honky. Kommer fram till att, hm vi tar 10 över elva bussen in. Gick det en buss 10 över elva? Svar nej. Vi började då vandra ner mot stationen för att ta någon annan buss där nereifrån men inte hann vi den heller och tåget gick inte, så vi tog en taxi. Och i taxin började vi med språklektioner, kewan och taxichaffören stod för detta :)
Vi mötte Mård och hamnade på rockbaren, total ovärt om jag får yttra mig om det. Men det var iof jag som sa att vi skulle gå dit, det var för ja, Davids skull då.

Sen bestämde vi oss för att dra ut därifrån, vilket tog såååå otroligt lång tid på det fula trånga stället. Och han som stog i garderoben, blir enkelt förklarad som en I D I O T . Förstörde ganska mycket av kvällen för min del då jag blev så arg att jag inte kunde släppa den sviniga stilen man blev bemött av.

Vi hamnade tillslut nere på centralen, sara tog sin vagn hem och vi gick vidare mot tåget. Vi väntade på tåget i 45 väldigt kalla minuter och jag och robin, vi bråkade inte riktigt men kom inte riktigt överens för en stund där. Jag blev rädd och min känslomässiga ostabilitet satte igång. Jag känner att jag kanske överreagerade men mina tankar tog över och det blev som det blev. Ingen fara skedd !

Tror ni man kan fästa sig vid en person lite för mycket? På så sätt då att man är lite smått beroende av personen. När jag är med Robin så känns det som 5 minuter. När jag kommer hem tills nästa gång jag ser honom, så känns det som evigheternas evighet. Det gör ont i mig att inte vara med honom. Vi har något speciellt, jag skulle inte klara mig utan honom. Och det är lite läskigt.

Mmmmmmmmmmmmmmmmmm upp och åka till mamma imorgon var de...Sova nu då kanske ? Kan inte bli krångligare ibland.

Peace out !
/C.