Jag vet inte om ni har tänkt på det, men jag är väldigt duktig på att haka upp mig på saker, som igår. Jag och Coffe gick inne på Coop och så kommer de såhär i högtalarna :

" Tack för maten den var platt, mitt på bordet stod en katt, katten hette John, John Ernst Magnusson."

Denna gick jag sen och sa om och om och om igen för stackars Coffe, sen kommer vi hem till Robin och jag säger den till honom med. Den snurrade sen i mitt huvud, större delen av kvällen och natten.

Jag har bloggstopp i hjärnan just nu, men mina fingrar vill skriva. Men då kom jag på en sak, jag ska skriva in en text här som är en del i Håkan Hellströms "Försent för edelweiss". Varför ska jag göra det? Jo för även omman kanske inte lyssnar på Håkan så tycker jag att man iaf ska få en chans att se konsten i texterna han har. Läs och njut.

Du säger att kärleken aldrig var till för dig, att du aldrig känt vinden högt över trädtoppen,
Du säger att den delar sig vid kinden och blir hel igen bakom dig,
Varje moln är trasigt, du räknar allt sorgligt natten lång,
Och hon du älskade en gång och kanske älskar än.
Spelar det nån roll, nej kanske ingen, kanske allt egentligen.

Du säger har du tändstickor, ja tillräckligt om, du vill bränna ner Stockholm
och har du vin och sprit så att det räcker att få hela världen, full av sorger,
Allt är försent, försent för vin, försent för kärlek ren som snö,
Inatt finns inget väg tillbaks, ingen alls.

Vad tycker ni? Han är poetsik den killen. And i love it!

Det får faktiskt duga för tillfället ? Jag ska försöka få bort mitt bloggstopp i huvudet så hörs vi snart,

P e a c e .