Min mamma och jag satt och pratade igår om att när hon var i min ålder så kunde hon gå hem på kvällarna utan att vara det minsta rädd. Inte ett dugg rädd för att någon skulle hoppa på henne och inte att någon skulle på något sätt göra något för att skrämma henne.
Till skillnad från idag då det är med stor risk du vandrar hem i natten alldeles själv. Den dagen friheten togs ifrån samhället, var det någon som la märke till den dagen? Näe, friheten är bara borta? Bara så, poff.
Jag vill inte vara rädd. Jag vill inte att man ska behöva gå runt och vara rädd. Och om du är rädd framkallar det fördomar och har du fördomar så blir det bråk blir det bråk så blir samhället ännu värre. Jag tror att stupar utför nu. Världen runt dig ballar ur, vad gör du?




Jag känner mig ensam. Jag mår inte bra på insidan. Jag vet inte vad jag ska göra längre ? Kan man bara bli knäckt ett visst antal gånger ?

Snälla se mig.