..Ensamheten slår emot mig så hårt
Jag klarar ingenting, och allt jag gör blir bara fel
Jag känner mig så obekväm och stel.

Magnus Weideskog - Somna bredvid dig <3


Det finns en viss plats och en viss person som jag saknar i dessa tider. En trygghet, ett lugn, en famn, ett skyddsrum.

De är ganska läskigt ändå, nu när man sitter här framför datorn och tänker tillbaka..Att en del saker man har haft, har man inte nu? En del vänskaper har tagit slut och nya börjat kanske? Kärleken du hade då och aldrig trodde du skulle förlora, har varit borta sen långt tillbaka? Du var stark i din personlighet då, men vet inte vem du är nu? De drömmar du en gång drömde kanske du uppfyllt, eller kanske till och med sett dem gå i kras?

Vem var man då? Vem är man isf nu? Om mål, drömmar, vänskaper och kärlekar har ändrat sig sen sist, måste man själv ändrats också.. Och om man verkligen har kört fast, och inte kan lista ut vem man är nu, och de känns som svaret tatt för lång tid.-.Vad gör man då? Har man bara en viss tid på sig att lista ut vem man är innan man knäcker sig själv med just den frågan? Vem är jag egentligen? Vad vill jag, och vad känner jag ??

hmm...kanske är de ett rop på hjälp.