* Min dikt *

Ute och gick helt ensam en kväll,
Plöstligt slog det mig hårt som en smäll,
Att hur jag än kämpar och försöker,
Kommer jag aldrig hitta det svaret jag söker,
Jag har lovat mig själv att inte se tillbaka,
Men allt med dig bara få mig att skaka,
Och att DU inte bryr dig mer det vet jag,
Men för mig kommer nog ta ett tag,
Jag vet att de låter konstigt men det är så svårt,
Jag tog åt mig av det negativa och allt blev så hårt,
Min hjärna är död och mitt hjärta är kallt,
Men för din skull..Så lovar jag att försöka släppa allt,
Jag väcks till verklighet av en kylig vind,
Känner att det rinner mer än en tår på min kind,
Jag torkade bort och började gå,
Helt ensam i en tyst natt vrå,
Tittade upp mot himmlen och minns,
Du sa"Du är en stjärna och det vakraste som finns",
Men minnen är minnen och något jag inte kunde få,
Men min egna lilla hemlighet är,att jag kommer nog alltid älska dig ändå...