Heej igen, jag sitter här denna måndagskväll och kollar just nu på Sex and the city, fick besök för en stund sen av Robin, Coffe och Peter. Dom var ute och tog en tripp, roligt att dem kikade förbi.

Jag, pappa och storasyster skall imorgon åka båten upp till landet, det var några år sen men fett awesome skall det bli ! Packat ner värsta picknick väskan och imorgon är det lovat gött väder också! Sväva på havet och tillbringa flera timmar där. Se hur havet blänker och känna hur man guppar fram på vågorna, mmm-mm!

Igår skrev jag en ny dikt, vet som vanligt inte om jag tycker om den. Gick lite tillbaka till att ha en dikt som relaterade mer till en händelse än dikterna om sommar eller liknande. Jag skriver in den här så får vi väll se :

Nu är det över, jag vill inte tillbaka,
Tillbaka till minnena som får mig att skaka,
Tänk vad få ord kan göra,
Världen runt dig rasar för det du inte vill höra,
Allt blir grått och jag vill inte se,
Drar till med mycket kraft för att försöka le,
Tårarna bränner och smärtan vrider sig i magen,
Hur ska man glömma det orden den dagen?
Jag ser dig i solsken jag hör dig i vinden,
Sätter mig och drömmer med tårarna på kinden,
Drömen är det enda jag har kvar,
Frågar om hjälp men ingen har svar,
Måste inse denna smärtfulla fakta,
Jag måste släppa taget-fort eller sakta,
Nu är det över..men jag vill ju tillbaka,
Det är tanken på smärtan som får mig att skaka.

Jaaa-aaa, känner mig inte som mig själv nu för tiden, eller jag är inte mig själv. Är hängig och irriterad och bara allmänt osocial. Sängen är åter en räddning i detta läge. Jag, min säng och min data. Är lite förvånad över mig själv faktiskt, telefonen ligger nästan på vilo läge nu för tiden, inte använder jag den så mycket längre. Att ta kontakt är inte ett sug längre, men det kommer väll tillbaka. Har väl försvunnit en del ifrån min vanliga vardag och mina kontaker och jag har inte svaret på varför, men sen får ju inte jag något pling i telefonen heller..

Det var inte bara slaget i ansiktet denna gången, det var slaget i ansiktet vid fel tidpunkt helt enkelt. Därför är de kanske jobbigare nu pga det? Jag känner mig röten, elak på nått sätt hur jag beter mig det senaste, men sen så har jag som sagt ingen ork till att ta det heller..Jag tycker inte synd om mig själv här jag bara låter fingrarna och hjärnan skriva av sig lite. Jag måste väl börja acceptera mig själv innan jag kan börja bygga på något igen. Bygga upp mig själv, känna mig säker i vart jag står någonstans. Lyssna på vad jag tycker och känner och vill.
Hitta vägen tillbaka till mig själv.

Peace out / C

I carry your heart with me, I carry it in my heart.
I'm never without it, anywere I go you go my dear
And whatever is done by only me is your doing, my darling.
I fear no faith, you are my faith, my sweet.
I want no world, beacause beautiful, you are my world, my true.
And it's what you are, whatever a moon has always meant
And whatever a sun will always sing, it's you.
So..Here is the deepest secret nobody knows,
Here is the root of the root, and the bud of the bud,
and the sky of the sky of a tree called life,
Wich grows higher than the soul can hope or mind can hide.
How this is the wonder that's keeping the stars apart.
I carry your heart, I carry it in my heart.