Jag blir galen. Riktigt galen. Vart ska man gå? I vilken riktning? Vilka val gör jag?
Jag har en dröm om kärleken, ja. Men jag är inte kär i den. Kär i kärleken alltså. Vill kanske bara för en gångs skull känna mig uppskattad och älskad på de där speciella sättet ni vet ? Eller jag vet inte. De är ingen bråska, ingen alls men jag blir så jävla trött bara.

Grubblar på de nu för de finns ett återkommande mönster som skär sig i mina öron och som river upp ett sår så långt inom mig, som jag begravt och täckt över med sten och betong. Kan ju inte låta bli efter allt detta, att tänka på vad de är jag gör som är så fel?  Eller vad de är för fel på mig.

Jisses, andra kan ju inte veta vad jag vill när inte ens jag vet de...?

Men säg de gärna igen, rub it in för fan. På med stenar och betong och ha de gött hej, till de orden. De där orden jag hatar. Jag hatar dem.