Ni vet en sån känsla där ni bara vill sprängas så arg eller ledsen du känner dig? Min explosion känsla har gått över. Jag känner mig bara otroligt dämpad. Nertryckt och instängd. Och jag har pratat om de, ingen lyssnar? Ingen lyssnar på vad jag har att säga längre så varför ska jag bry mig om att säga någonting överhuvudtaget?

I'm fucking perfect inside and out from now on!

Inget är längre som de brukar vara, allt ändras. Och vart är jag? vem är jag? vart ska jag? vart har jag redan varit? En sak vet jag, och de är att jag är så förvirrad just nu att jag drar mig undan mer och mer. Inåt liksom. Orkar inte samma glädje utåt längre. Känner mig ensam, och då gör jag mig mer ensam? Det stämmer ju inte, men så äre..


Jag kollade på jobb utomlands häromdagen, inget land som lockade just nu. Men tanken finns i huvudet. Bara lämna allt och åka iväg, mhm !


Take care .