Jag blir så irriterad, har velat blogga länge nu men har liksom inte kunnat. För så fort jag öppnar " ett nytt inlägg" så sitter jag bara å stirrar på sidan.
De är väl lite de också att jag känner att när jag skriver så är de så tråkigt att läsa, för jag är inte bra på de helt enkelt.
Men så finns de ändå här och lurar, och viljan till att skriva finns hela tiden! Så jag får ge de ett försök att reda ut oredan i tankarna så får vi se vart vi hamnar!

Så hej! Long time no see

Sitter just nu nere hos mamma i husvagnen och myser till de, ganska relaxing här faktiskt. Vem behöver inte de imellanåt?

Gosh what a summer, huh? You got to love the summer! Ingenting kan slå känslan av en varm å skön sommarkväll, eller en båttur på havet. 

 

Denna sommaren har på ett sätt fortsatt som våren i en viss kategori, komplicerat. Egentligen är de inte så jävla komplicerat, ganska klart faktiskt? Men sen, har man oftast alltid, eller jag är lyckligt lottad att ha folk runt mig som bara drar mig vidare och stöttar upp om de behövs. Vänskap! 

 

De är en speciell vän som jag saknar faktiskt. Som alltid var vid min sida, som fick mig att känna glädje och lärde mig att öppna upp och att älska det man har. Som visade stöd och intresse i de ytterst lilla som fick mig upprörd. Som hjälpte mig framåt i livet, och som alltid stog bakom och tog emot mig vid motgångar. Som lovade mig föralltid. Men vad är föralltid? 

Tiderna förändras, jag vet. Men en sann vänskap förändras inte oavsett vad. Vad som än hänt, vad som än händer, eller kommer

hända. Kan man gå från föralltid och den bästa kärleken till att inte prata alls och hat? De är nog inte hat egentligen, men om man får känslan av  hat så är de något som inte stämmer? Kan man hata den man en gång älskat?